Vid Lissgård i höstvärme.

Gör jag det ensamma havet sällskap.

Betar korna ljusets skörd

längs strandängen.

Smälter sanden under mig.

Ville jag alltid så mycket mer.

Såg jag löftet skimra.

All denna tid.

Driver bort med vinden.

En förhoppning om sällhet.

En föraning om sällsamhet.

Höll du i din hand.

Min avlägsna hetta.

Din sårbarhet för rymdens kyla.

Jordens mjuka rundning.

Höll jag i min.

Vadande genom det grunda vattnet.

Solen sakta över bottnen.

Där snäckan öppnat sig

för evigheten.