Orosvindar utanför Vinterpalatset.

Septembersolen glittrar runt båtarna som stretar över Nevas djup. I fjärran pekar gasimperiet mot himlen som ett svärd. Andlösa strövar vi genom den svindlande prakten. Drypande av guld och överdåd. Speglar vi oss i kristallkronor och blå marmor. Förnimmer vi tsarfamiljens andar dansande över parketten. Aningslöst mot den blodiga undergången. Deras lätta steg ekande genom seklen. Barnens bleka röster som en viskande kör. Ni som fick leva tills ni blev stora. Fjärma er inte från världen utanför fönstren. Har den några skyddsänglar. Är det ni.