Mörker på Öja.

Osynliga åskväder drar förbi som sorgsna vidunder. Ger sig bara tillkänna som blixtar på horisonten. När månen försiktigt stiger mot stjärnorna över ett svart hav. Rör sig strama ljuskäglor runt i sin eviga ringdans med stjärnbilderna. Är vinden allt som hörs i vår bräckliga lä bakom tornet. Fyrarnas blänk i natten allt vi ser. Det oändliga allt vi känner. Vad han tänkte allt jag undrar. Fyrvaktaren som gick till uthuset för att släcka sin låga. Förlist i en inre storm. Kastanjen han planterade ännu oroligt vajande. I lyktans sken.